Fredriks nyhetsbrev augusti 2015

Om General P, Tesla och organister

Jag heter Fredrik Jerlov och arbetar med reklam och annat viktigt. Det här är mitt oregelbundet utkommande nyhetsbrev – som inte längre är ett nyhetsbrev utan mer en personlig reflektion över tingens ordning i och utanför reklambranschen. 

***

Nu vill jag ju inte att SÄPO kommer och hämtar mig. Eller att jag råkar rubba den känsliga laterala handelsbalansen mellan Sverige och andra makter. Därför hoppas jag du ursäktar om jag använder kodspråk. Min vän Anders heter alltså A. Orten allt utspelas i kan vi kalla Bergbacka. Och den östeuropeiska militären kan vi kalla General P. Följande hände:

På en av sina många resor österut hade A försett sig med en rejäl tunna tjeckiskt nyborstat brännvin. Den hade han på oklart vis förflyttat ända hem till Sverige, närmare bestämt till sin lilla sommarstuga i Bergbacka. Och dit hade han bjudit mig, för att fira säsongens många lyckade affärer.

Min vän A levde på den tiden ett intressant liv. Han reste flott och rörde sig hemvant bland galanta damer, kalashnikovs och Havannacigarrer. Hans jobb var att sälja svenska grejer man kan panga med och han gjorde det utan att darra en smula på den moraliska manschetten.

Vi stod där om kvällen och hade kommit en bit ner i tunnan när telefonen ringde i A:s ficka. Efter visst fumlande fick han tryckt på knappen och strax var rödfärgen på kinderna borta. Det var General P som ringde. Han var ”very pissed off”. Han hade just köpt pangpanggrejer för typ X miljarder av min vän A och som en liten extra klapp på axeln hade generalen fått en natt i lyxsvit på det fina Londonhotellet.

Fast nu stod generalen vid incheckningen. Och ingen svit fanns i hans namn. Ingen skumpa. Inga sweets. General P var förbannad och nu krävdes handling, annars skulle hela svenska bytesbalansen braka ihop. I Bergbacka var klockan efter midnatt. Generalen hotade med bomber och granater om han inte fick en svit Nu! Jetzt! Donnerwetter!

Det slog mig att jag kunde hjälpa till. Jag hade ju connections. På min reklambyrå hade vi en internationell hotell­kedja som kund och jag kunde ju ringa marknadschefen och förklara att det var en national emergency. Fast jag hade ju bara en pinnes täckning på mobilen…

”Klättra upp på bordet!”, ropade A.

”What?”, undrade General P.

”Nothing!”, sa A.

Jag hade ju smakat på tunnan jag också, så det tog ett tag att komma upp på det vingliga terassbordet och det enda som fanns att hålla i var en gammal TV-antenn som stack ut från väggen. Men utsikten var fin.

Jag nådde marknadschefen med min enda pinne. Låt oss kalla honom C. Han är en man av värld, så han förstod läget och satte sig snabbt i kontakt med receptionisten på det stora hotellet i London. Ja, det fanns en svit till generalen. Nu var det bara ett problem: Generalen skulle hitta dit.

Vi hade förstått att även General P smakat på sin tunna under kvällen. Han ville därför inte ta taxi – han ville promenera och vi skulle guida honom. Basta! Från där han var till dit han skulle.

Min vän A hade nu förflyttat sig uppåt en bergknalle inåt i skogen med sin telefon. Utom synhåll, men inom hörhåll om man skrek. Jag stod på hans terassbord med min lur i ena handen och en TV-antenn i den andra. Hemma i Sverige satt marknad­schefen C med receptionisten på Londonhotellet i andra luren. På gräsmattan stod min fru och hojtade att jag inte skulle ramla ner.

”Go Left” sa receptionisten till C. ”Go left” sa C till mig. ”Go Left” skrek jag ut i skogen. ”Go Left” sa A till General P. Och så höll vi på tills generalen kom fram. Därmed skulle man kunna säga att hela affären lyckades. Den som sedermera läste tidningarna, kan vara av annan åsikt.

***

Begravningar är aldrig roliga. Det finns ingen humor i sorg och smärta och jag tycker verkligen man ska tillåta sig att känna sig full av saknad och inget annat när man tar plats i kyrkan. Då kan den gemensamma stunden i stillhet faktiskt läka en smula. Ändå finns det ibland ett utrymme för ett leende.

För en tid sedan gick en gammal vän bort. Han hade ingen stor släkt – men en mycket stor bekantskapskrets – manlig sådan. Vi var säkert 200 svarta kostymer på plats. Vi satte oss. Någon började trampa orgel. 200 svarta kostymer – ingen kunde sjunga. Den ensamma orgeln kompade endast de tysta stämmorna som hördes mer än ackorden. Minns jag tänkte att det hade inte kyrkan tänkt på. Att varje begravning bör anpassas efter huvudrollsinnehavaren. I det här fallet hade det passat bättre med ”Born to be alive”. Det hade han i kistan gillat.

***

Dagen innan det grekiska parlamentet skulle rösta om Eurozonens räddnigsplanka satte jag mig på planet till Rhodos. I mitt resesällskap fanns som vanligt en bekymmerslös kvinna som inte tänkte många tankar runt nationalekonomi, likviditetskris, strejker eller upplopp.
”Ta nu en liten whisky så blir det nog bra” sa hon och tog itu med Camilla Läckberg. Jag lutade mig tillbaka och blundade.

Två veckor senare har jag min vana trogen djupintervjuat varje taxiförare som kommit i min väg. Av erfarenhet har jag lärt att summan av ett samhälle aldrig summeras bättre än av de ensamma män som varje dag ser mer och hör mer än någon annan.

På Rhoodos var de eniga. ”Vi litar inte på varandra!” Så sa de när jag frågade varför de inte betalar skatt. Ingen tror att skattepengarna hamnar på rätt konto, så därför går sedlarna från ficka till ficka istället. Jag tänkte först att där får trojkan från EU något att bita i. Och sedan tänkte jag att det där är en reklamkampanj jag skulle vilja göra: ”Vi måste lita på varandra!”: Man kan undra om de gamla grekerna inte visste det?

(Tsipras kan ringa när han vill, så länge som han är beredd att leva som han lär.)

***

Nu börjar höstsäsongen. På TRUTH samlas vi denna vecka 14 personer, inklusive anställda och hangarounds, för kickoff. Vi kommer att prata om att tiden nu är mogen för transparent kommunikation. Att vår idé om uppriktighet och ärlighet nu gör oss relevanta hos allt fler företagsledningar. Vi kommer att rita fina pilar och grafer och… som alltid tror jag på en strålande höst. Som alltid känner jag att nu är det dags! Säkert en aning naivt, men också befriande. Framtiden ligger i våra händer och nu ska vi forma den som vi vill ha den. Hoppas den känslan aldrig går över.

***

Och så har jag provkört en Tesla. Den insiktsfulle säljaren ledde mig varsamt in i deras värstingmodell och lotsade mig sedan fram till en lång raksträcka. Han tryckte på en knapp. ”Ludicrous speed” stod det på den. Vi stod stilla. Inga bilar bakom. Inga bilar framför. Han talade stilla till mig. ”När jag säger till, så lyfter du högerfoten från bromsen och trycker gasen i botten”. Jag fuktade läpparna, nickade och höll hårt i ratten. ”Kör!”

Jag lever ju på min förmåga att formulera mig. Jag borde kunna hitta en passande liknelse, men det är svårt. Det är liksom inte bilkörning det handlar om, det är mer som att hamna i the Warpzone i Startrek. Jag kan nog bara råda dig att testa själv. Fast se till att inte ha några lösa grejer i fickorna.

Tesla i övrigt? Jan Gradvall skrev bra i DI Weekend: ”Det känns som att krypa in den senaste Appleprodukten”. Och ja, det ligger en offert på mitt skrivbord.

***

Som du möjligen anar har jag en roman i byrålådan. Den heter ”Reklambyrån” och utspelar sig i Göteborg slutet 80-talet. Den lilla byrån får chansen att pitcha på Volvo i skuggan av Volvo-Renault affären. Spännande? Det tyckte min vän Thure Eneroth som driver det förnämliga företaget ”Kontentan” – sammanfattningar av aktuell managementlitteratur i mobilen eller på posten. Han vill ”ge ut” min roman kapitel för kapitel som det gick till förr och det tycker jag är jättekul. Med det sagt: Vill du läsa? Skaffa dig en prenumeration på Kontentan.

***

Jag tänkte sluta här, men så råkade jag lyssna på Aktuellt igen. IS. Putin. Klimatet. Arbetslösheten. Läskiga virus och mord på IKEA och… de e mycket elände nu. Så tänkte jag för ett tag sedan också och då skrev jag en liten facebookstatus som fick mycket uppmärksamhet. Tänkte den kanske kan göra lite nytta en gång till?

Till alla oss som helst är optimister
I morse vaknade miljarder människor som var friska och utsövda och kunde möta sin dag med gott mod. Solen gick upp som den skulle. Inga kärnvapen exploderade någonstans. Oräkneliga fåglar sjöng in den nya dagen och nästan exakt 383.562 nyfödda bebisar öppnade för första gången ögonen mot sina förväntansfulla föräldrar.

De flesta tågen gick som de skulle. Miljoner små Zlatans gjorde sitt första mål, ingen komet landade i Mexico och runt om i världen arbetade våra smartaste forskare vidare på idéer som ska göra livet bättre för alla. På varje gräsmatta växte gräset vidare. I varje kyrka och varje tempel tänktes vackra tankar om andra människor och vinden susade i skogarna som den alltid gjort. Bina surrade och läkare räddade livet på de som annars lämnat oss. Runt om i världen lade många unga män faktiskt ner sina vapen, brandmän hjälpte katter ner från träden och miljoner gamla tanter fick hjälp över gatan.

Golf­strömmen flöt vidare och 34 nya djurarter upptäcktes. Massor av banklån blev beviljade och författare i alla länder fick sina första verk publicerade. Fler homosexuella kvinnor och män gifte sig och bilarnas utsläpp minskade. Lärarna lärde ut och miljarder muslimer tog inte livet av någon enda människa. Det gjorde inte miljarder kristna heller. Oräkneliga människor nådde sina personliga mål.

Alla levande människor blev en dags erfarenheter rikare. Några tusen borttappade barn blev upphittade. I princip alla lärde sig något nytt. Inga utomjordingar invaderade oss. I varje land i varje stad blev ungdomar hejdlöst förälskade och tusentals mormödrar fick vykort från sina barnbarn. Pappor kom hem från jobbet och mammor kom hem från jobbet och i hem efter hem rådde frid över matbordet. Svarta älskade med vita, bruna älskade med svarta och ålarna simmade mot Saragassohavet som de alltid gjort. Många konstnärer målade sitt livs tavla, många musiker skrev sitt livs musik och tusentals skidåkare tog sin första sväng i pudersnö. ÖIS gjorde fem mål i en match. De flesta människor på planeten gjorde någon annan en tjänst.

Solen gick upp, i morse också. Det gör den nog imorgon igen. Då börjar en ny dag. Det kommer att hända bra saker då också.

***

Det var allt för denna gången. Vi hörs snart igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *