Fredriks nyhetsbrev januari 2015

Jag heter Fredrik Jerlov och arbetar med reklam och annat viktigt. Det här är mitt oregelbundet utkommande nyhetsbrev – som inte längre är ett nyhetsbrev utan mer en personlig reflektion över tingens ordning i och utanför reklambranschen. Vill du också prenumerera? Klicka här för att anmäla dig.

Om järnrör, Liseberg, Singha och tvivel

Ett inställt val är också ett val. Så tänker sannolikt vår statsminister, som verkar ta ansvar för att göra livet spännande för oss som är intresserade av politik. Själv tycker jag det är synd att valet inte blev av. Inte för att jag tror det skulle gjort någon väsentlig skillnad för oss i Folkpartiet. Tyvärr. Utan för att jag tror att det verkligen hade kunnat bli det val som Sverigedemokraterna ville utlysa: En folkomröstning om invandring. 

Som jag ser det är det hög tid att den frågan – en gång för alla – får spela huvudrollen även i den mer seriösa debatten. Jag skulle vilja se politiska ledare som förstår att Sverigedemokraternas företrädare inte kan bemötas med känslomässiga argument. De 10-15% av alla människor som har sämre empatisk förmåga ska inte hånas för det. Det är en bristsjukdom. Det är synd om dem som inte kan tycka synd om andra. 

Istället ska vi bemöta Sverigedemokratin med fakta. De etablerade partierna måste slå fast ett antal sanningar som ingen kan vifta bort. Hur många flyktingar tar vi emot? Vad kostar det? Vad får vi tillbaka? Dessa siffror finns för alla att ta del av och vi som både kan räkna och tror på det öppna samhället kan skratta hela vägen till banken. 

Som grädde på detta rationella siffermos kan vi addera ett resonemang om befolkningspyramider. I ett åldrande välfärdssamhälle ska allt färre skattebetalare betala för allt fler pensionärer. Inte ens med obligatorisk Paradise Hotel vistelse för samtliga svenska 18-åringar blir det tillräckligt med skattebetalare för att finansiera nya höftleder till alla oss mulliga 60-talister. 

Vi behöver invandring för att vi behöver nya medborgare som kan betala skatt som kan användas för omsorg – också för dem som inte vill ta hand om andra. 

***

Min byrå TRUTH lämnar nu in sitt tredje bokslut. Svarta siffror. Sista kvartalet 2014 blev det bästa hittills både vad gäller intäkt och resultat. Flytten till Läppstiftet blev bra och nya uppdragsgivare har anslutit under hösten. Nu är vi definitivt på väg mot framtiden. 

***

Som kanske bekant har jag förtroendet att sitta i styrelsen för ett antal företag. Det gör jag av många skäl, men kanske är det viktigaste att jag som i grunden är en slags konsult i kommunikation på detta vis lär mig se företagande ur ett bredare och djupare perspektiv. Och nu har jag verkligen fått något att studera.

Jag har tackat ja till en plats i styrelsen för Liseberg. Erbjudandet har jag fått genom FP i Göteborg och jag är lika glad som stolt, Liseberg sitter i generna hos alla göteborgare och att delta i styrelsen är i sanning ett förtroendeuppdrag. Jag ska göra mitt bästa. 

***

Dessa rader skrivs i Amphoe Kathu, cirka 10 mil sydväst från Phuket i Thailand. Här i den vackra resorten får I-landsproblemen ständigt nya ansikten, ibland med politiska förtecken. Som det faktum att nya hårdföra ledarskapet i Bangkok utfärdat en lång rad nya lagar. Bland annat regleras nu antalet solstolar per strand. Tusentals privata entreprenörer har fått sina tillstånd indragna – bara de stora hotellen ska få lov att hyra ut. 

Resultatet är hela havet stormar. Hotellet har inte hunnit skaffa stolar så det räcker för alla gäster och gryningskampen om en egen solstol är hård, blodig och skoningslös. I mitt ressällskap finns som tur är en kvinna med spurtkapacitet av olympisk klass och jag kan varje morgon le förnöjt åt långsamma rosafärgade tyskar som tvingas grilla direkt på stranden. 

***

Ett annat I-landsproblem har sparvarna där hemma. Min spurtande hustru har också ett hjärta för de små och därför förser hon dem med en mix av fågelfrön via en liten anordning som hänger på altanräcket. Därunder är det fullt av just små gula frön. Det är havrekärnorna som ligger där. De är nyttiga och fullt ätbara men de ratas krasst och kategoriskt. 

Jag har själv sett hur den lilla sparven liksom med en min av avsmak tar upp den gula havrekärnan ur skålen och släpper den på marken för att komma åt de uppenbarligen mer välsmakande solrosfröna och den delikaaata vita hirsen. Jag kan inte låta bli att tänka på de kräsna tanterna som med rynkad näsa plockar i närbutikens charkdisk. Hovås är Hovås, till och med för gråsparvarna. 

***

Fast där är jag kanske orättvis. Människan är ju i grunden god har jag nu lärt mig av Lasse Berg som skrivit den fantastiska boken ”Gryning över Kalahari.” Om än med undantag för en eller annan vän av järnrör och misstroendeförklaringar, så är vi alla i släktet Homo Sapiens inställda på samarbete. Berg menar att det inte är krig, våld och övergrepp som definierar vår sanna natur – istället är det vår förmåga till anpassning och till att lösa problem med gemensamma ansträngningar som skapat förutsättningarna för människosläktets ”framgång”. 

Jag tar en klunk Singha och ser ut över det vackra havet. För 10 år sedan inträffade en av vår tids stora katastrofer just här. Av det syns inget nu. Om än vissa sår aldrig läker, så fortsätter livet. Lasse Berg har rätt. Vi anpassar oss. Vi bygger upp igen. Det känns trösterikt på något vis.

***

Och så hade jag gärna velat skriva att mitt projekt ”MADIBA” går mot sitt genombrott. Jag menar då musikalen om Nelson Mandela jag skriver på tillsammans med multibegåvade Jimmy Lagnefors. Men… det går så tungt. Tyvärr. Alla vi pratar med tycker idén är fantastisk och sedan tycker alla att det är någon annan vi ska prata med. Snart är det bara Obama kvar. 

Men det handlar ju inte om hur många gånger man faller. Utan hur många gånger man reser sig. Bifogar en länk med två nya låtar, för dig som är intresserad. Den första låten, When my hair is grey, hittar du här. Den andra, We didn’t know we were black, kan du lyssna på här. (Vill du höra mer är det bara att skicka ett mail.)

***

Aktuell fråga: Ska man göra affärer med vänner? Det finns de som inte tycker det. Jag fattar ingenting. 

Det finns alltså de som anser att ett sannolikt resultat av en affärsrelation är att man blir ovänner efteråt. Då undrar jag med vilka värderingar man går in i affären. Eller vilka värderingar man har överhuvudtaget faktiskt. 

Jag tänker tvärtom. Jag vill gärna göra mina affärsrelationer till mina vänner få då gör vi ju mer affärer ihop. Och dessutom har vi ju roligare under tiden. 

***

Med mig ner till polen i värmen har jag nobelpristagaren, miljökämpen och fd vicepresidenten Al Gores nya bok. 

(Inte helt lättläst, räkna med två Marklund och en Läckberg.) Mot slutet sammanfattar han: 

”One of two paths must be chosen. Both leads us in to the unknown. But one leads toward the destruction of the climate balance on which we depend and the possibility that civilization as we know it would come to an end. The other leads to the Future.”  

Hur lång tid tar det att cykla hem från Thailand?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *