Fredriks nyhetsbrev juni 2015

Om järnrör, blondiner, tända ljus och tillväxt

Jag heter Fredrik Jerlov och arbetar med reklam och annat viktigt. Det här är mitt oregelbundet utkommande nyhetsbrev – som inte längre är ett nyhetsbrev utan mer en personlig reflektion över tingens ordning i och utanför reklambranschen. 

***

För några månader sedan var jag i kontakt med Missing People om en plats i deras styrelse. Under våra samtal växte min respekt för organisationen och människorna som lägger sin tid, kraft och livsgärning där. Av olika skäl var jag tvungen att tacka nej, men en sådan här dag vill jag påminna alla om att det bästa sättet att visa sympati för deras verksamhet inte är att gilla på Facebook. Det bästa sättet är att sätta in pengar på deras bankgiro 831-8644.

Sedan i våras sitter jag emellertid i en annan styrelse. Liseberg. Och till er som kanske känner lite oro för det kan jag säga att jag håller en låg och ödmjuk profil. (Parken har ju faktiskt utvecklats varje år i snart 100 år alldeles utan min medverkan…) Betyder dock inte att jag tänker sitta tyst. Onej.

Göteborg är på väg in en ny era. Staden ska växa. Alla måste bjuda till och Liseberg är en viktig kugge i denna process. Som glädjespridare, som turistmotor – men också som en central del i varumärket Göteborg. Framtiden rymmer många tillfällen med intressanta diskussioner om tillväxt och värderingar. Jag ser fram mot att vara en del av dem.

Som du kanske vet samarbetar jag med föredragshållaren, rådgivare och sunt-förnuft-visionären Christer Olsson. Vi tar nu nya steg in det digitala samhället och en del av vårt arbete kan du ta del av under namnet ”Mer Christer Olsson!” Följ länken och testa en månad – det kostar inte många kronor. Beröm och kritik tas emot med tacksamhet.

Min bäste vän Calle Unger har fyllt 50 och ska strax fira med stort kalas. Har slipat på talet sedan länge men tänker undvika anekdoterna. Trots att de är många. I sin ungdom kombinerade Calle en viss aningslöshet med ohejdbar livsglädje, ett stort kvinnotycke med hög energi och dyra bilar med obefintlig bilförarkompetens. Det ledde till många spänstiga historier och endast min anständighet förbjuder mig att berätta om till exempel Den kliande konferencieren, det utrymda biblioteket, blondinen som försvann eller Afropermanenten i Nyhavn.

Jag tänkte jag väljer en annan vinkel på mitt tal och det är inte främst för att jag vill undvika pinsamheter. (När Calle är med kan de alltid uppstå ändå). Nej, egentligen handlar det om kärlek. Jag vill ju visa Calle varför jag gillar honom så mycket och det gör man sällan bäst med nidvisor. Och det anar jag de flesta som lidit sig igenom grabbiga hyllningstal faktiskt håller med mig om.

(Vad gör jag istället? Är du bjuden får du höra. Annars kan du väl slå Calle en signal i höst.)

Min byrå TRUTH summerar snart första året i de nya lokalerna i Läppstiftet. Det har varit en bra tid. Vi har tjänat pengar, vi har gjort stabila arbeten och vi har nu äntligen lagt lite distans till det nystartade företagets födelsevåndor. Nu är det dags att lyfta blicken igen och spana mot framtiden.

Där borta vid horisonten tror vi oss se att våra idéer om sann, uppriktig och ärlig kommunikation fortfarande är relevanta. Faktum är, säger min kollega Stellan som har en riktigt bra kikare, att hela tankeprocessen ”Transparens” befinner sig mycket närmare Göteborg nu än 2012 när vi startade. Det känns betryggande tycker jag.

Vill du delta i vår resa? Vi har inte för avsikt att anställa en massa människor imorgon, men vi har laddat kaffeapparaten och är redo för seriösa samtal med kommunikativa sanningsälskare av alla slag. Maila så hittar vi en tid.

En god vän och tills nyss synnerligen aktiv human debattör på Facebook m fl digitala arenor har beslutat lägga av. Han ska sluta argumentera för det faktum att vi alla är likadana inuti och att vi därför borde behandla varandra med varsamhet. Hans skäl är tyvärr väl bekanta vid det här laget: Han orkar inte med de låga pannornas mentala järnrör längre.

Jag känner igen mig. Det landar en och annan koblaffa i min mailbox också. Jag har dock lärt mig ignorera dem, med tiden har jag förstått att det är föga meningsfullt att ta debatten med de som inte vill debattera. Istället gör jag vad jag kan för att lyfta fram det som faktiskt är bra: 85% (ca) av svenska folket röstar inte på SD.

Jag satt nyss på en lunch med tre glada amerikaner. CEO, CFO och CD på en större byrå från mellanvästern var i stan och ville träffa ”interesting agencies.” Vi pratade om livet och läget i branschen och ordet ”disruptive” studsade runt bordet. Jag slogs av hur mycket som trots allt är sig likt, här som där och nu som då. Bill Bernbach sa det bäst; ”Sell wants. Deliever needs!”

Mina bordskamrater hade hört talas om Forsman & Bodenfors, nu utsedda till världens bästa reklambyrå. De undrade hur de burit sig åt och visst hade det varit käckt om jag vetat det. Då hade jag ju gjort likadant. Men ett vet jag. Under många år hade jag mitt kontor mittemot deras. Under den tiden jobbade jag mycket och sent. Ibland väldigt sent. Men det spelade ingen roll för när jag än gick hem, så var lampan alltid tänd på kontoret mittemot.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *