Fredriks nyhetsbrev, november 2014

Om noshörningar, bilhandlare, utsikter och hopp

Jag heter Fredrik Jerlov och arbetar med reklam och annat viktigt. Det här är mitt oregelbundet utkommande nyhetsbrev – som inte längre är ett nyhetsbrev utan mer en personlig reflektion över tingens ordning i och utanför reklambranschen. Vill du också prenumerera? Klicka här för att anmäla dig.

***

Jag tänkte jag skulle testa konjunkturen och gjorde som jag brukar. Jag gick in till närmaste bilhandlare och ställde mig någon meter innanför dörren. Sedan kan man starta klockan. Ser du en guldkedja runt en handled med vidhängande bilsäljare framför dig inom mindre än 10 sekunder… då är det dåliga tider. 

Jag fick stå helt för mig själv i fem minuter på BMW förra veckan. Bilhandlarens osvikliga känsla för hur snabbt man måste masa sig ur stolen för att få ihop till sin bonus signalerade alltså tydligt: Det går bra att ta det coolt. Kunder finns det gott om. Med andra ord: Goda tider råder.

***

Jag gick hem och satte mig med tidningen och tänkte att det i alla fall inte är solsken överallt. På Polhemsplatsen (GP) vet jag att det finns oro. Fast när jag fuktar tummen, vänder sida och sakta stryker med handen över de fem spalterna i min prenumererade analoga dinosaurie, så tror jag ändå att det finns framtid för journalistik. Såhär:

Jag höll en gång ett föredrag för Bonniers fackföreningar på temat ”Ge oss hopp!” och då pratade jag om framtidens murvel som den trovärdiga vägvisaren i informationsbruset. När all kunskap om allt finns överallt – då måste vi ha hjälp! Vi behöver någon vi litar på som filtrerar, väljer ut och serverar de nyheter vi vill läsa och inte minst – visar oss de nyheter vi behöver läsa. På papper och/eller i annan form. Jag tror på affärsidén journalistik. Och på GP. Häng i och kämpa! 

***

Jag var aktiv i Folkpartiets valkampanj och det var roligare i år än tidigare. Mycket på grund av att vi skaffat oss mer intellektuellt rörelseutrymme och kunde utforma vår kommunikation med lite mer spets än vanligt. Det kändes bra och resultatet blev – trots allt – en framgång. FP (liksom många andra partier) backade i 180 av 190 kommuner. Men i Göteborg gick vi framåt. En ljusglimt i bedrövelsen.

Nu står både Göteborg och Sverige inför stora politiska utmaningar. Ledare med svaga mandat ska styra i sällsamt oroliga tider och De Empatilösas Parti får allt mer att säga till om. Alla vi som läst några historieböcker ryser.

***

Ragnhild och Lars heter två goda vänner som nyss ställde till med fantastisk gala på Posthotellet. Temat var noshörningar och målet var att samla in pengar för att motverka tjuvjakt. Det gick inte att undvika att bli engagerad – hundratals noshörningar skjuts, slaktas, vanställs varje år och om utvecklingen fortsätter finns det inte längre några vilda noshörningar kvar år 2025.

Hur vi ska stoppa det? Reklamman som jag är längtar jag förstås efter att få sätta igång med kampanjen som visar alla asiater vad det egentligen är som sätter fart på hormonerna i den manliga hjärnan.

***

Jag var med yngsta (14 år) dottern i London. Först fick hon sin dag och den tillbringade vi på Oxford Street där hon pekade och American Express fyllde påsarna. (På Victorias Secret fick jag lova att inte titta på TV-apparaterna på väggarna). När dottern äntligen var nöjd var jag väldigt, väldigt trött. Dagen därpå blev precis tvärtom. Då var vi på Imperial Royal War Museum.

***

Mitt samarbete med föredragshållaren Christer Olsson utvecklas bra. Vårt gemensamma projekt ”Mer Christer Olsson” skapar möjlighet att prenumerera på reflektioner, insikter och erfarenheter med Christers signatur – två texter i månaden för bara 50:-. Högt och lågt. Meningen med livet och månlandningar. Besök Christers webbplats så får du veta mer.

***

I dessa tider kan uppenbarligen allt hända. Fotbollsklubben Utsikten spelar nästa år i divisionen under Allsvenskan. Och Status Quo har släppt en akustisk platta. 

***

Min byrå TRUTH har nu bättre utsikter än någonsin. Det kan bero på att vi numer sitter på 14:e våningen i Läppstiftet. Det kan också bero på att sanning, transparens och uppriktighet blir allt mer självklara ingredienser i modern kommunikation. Vi är med i många pitcher, men det är fortfarande en bra bit kvar till den byrå vi siktade på när vi startade för tre år sedan. De som vet säger det tar tid att bryta mark och att ärlighet är både lockande och läskigt. 

Själv är jag otålig. Vi arbetar därför hårt med att fortsätta utveckla vår affärsidé – mer mot management, affärsutveckling och strategisk kommunikation. Som en konsekvens av det har vi knutit en rad nya duktiga människor till vår verksamhet: Affärsmannen David som jag känner via mitt liv som styrelseproffs. Ingen vet bättre än David hur man läser en balansräkning. Johan, som byggt många lönsamma reklambyråer är med och bidrar med sina kunskaper om hur Google påverkar vårt köpbeteende. Stig, deltar och berikar oss med kunskaper om distribution – analog och digital. Och i nätverket finns även Stefan, med djup erfarenhet av att leverera industriella konsulttjänster. Efternamnen på dessa begåvade personer får du så fort alla papper är påskrivna. 

Tillsammans med mig, Stellan, Josefine, Johanna, Klara, Peter och Calle bildar vi en spännande grupp. Nästan som en reklambyrå men ändå inte.

***

En annan av våra konsulter heter alltså Calle. Carl Strand, egentligen. Det han inte vet om marknadsundersökningar, det vet ingen annan heller. Vid ett möte nyligen noterade han ett intressant fenomen; Den spontana erinran sjunker! Alldeles oavsett bransch och produkt, i så gott som varje sammanhang så sjunker värdet avseende ”spontan erinran”. I stort sett alla varumärken drabbas alltså av det enorma informationsbruset och det blir därmed än viktigare att vara relevant just för den målgrupp du fokuserar på.

***

Och jag ska alltså springa Göteborgsvarvet 2015. Lovade det i förra nyhetsbrevet och det är fortfarande ett löfte. Bara så du vet. Min fru vet också. 

***

Acceleration x massa = kraft. Newtons andra lag. Min hårde PT (personlige tyrann) betraktade min utmattade kropp i gymmet och konstaterade att jag var den explosiva typen. Mycket muskler. Sämre uthållighet. ”Du går all in direkt. Vill till att du knockar dem på första slaget!” Medan han fortsatte resonemanget insåg jag att min kropp och min själ har mycket gemensamt. 

***

Till sist. Som kanske bekant är jag engagerad i en musikal. ”Madiba!” Den handlar om Nelson Mandela och är byggd på hans egen bok om sitt liv: ”The long walk to freedom!” Jag kan inte säga att jag idag vet att projektet blir verklighet – det är mycket som ska till. Men vi har många bollar i rullning och idag är jag optimist. Vill du lyssna på en av låtarna kan du klicka här. Den heter 46664 och sjungs av Nelson i cellen på Robben Island. Jag har varit där. Cellen är inte stor. Två steg åt väst och tre steg åt söder. Där satt han i 18 år. (Har du idéer som kan föra vår musikal framåt – hör gärna av dig så berättar jag mer om vad vi håller på med.) 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *