Fredriks nyhetsbrev september 2014

Jag heter Fredrik Jerlov och arbetar med reklam och annat viktigt. Det här är mitt oregelbundet utkommande nyhetsbrev – som inte längre är ett nyhetsbrev utan mer en personlig reflektion över tingens ordning i och utanför reklambranschen. Vill du också prenumerera? Klicka här för att anmäla dig.

Om möten i hissen, bredband, genialitet och läppstift

Det satt affischer över hela stan. ”Stevie Wonder Live. 18 Juliet. Juan les Pins.” Jag tänkte att det hade ju varit kul, nu när man ändå är på plats.  Så jag gick till Turistkontoret och frågade men de bara skrattade. ”Impossible!” Slutsålt i över ett år. Jag lommade hem till hotellet.

Där såg jag min tonåriga dotter kliva ur hissen tillsammans med en coool man med mörka glasögon. Någon minut senare berättar hon att hennes sällskap i hissen ”spelar med Stevie” och att hon gett honom lite tips på bra shopping. (Det ville han säkert ha, tänkte jag.) Strax är hela lobbyn full av lika coola män och några kvinnor och jag inser att vi bor där bandet bor.

Morgonen därpå äter vi frukost i hotellets matsal. Strax får vi sällskap. Den coole mannen från dagen innan kommer fram till vårt bord, kramar om mina döttrar och min fru och presenterar sig. Han sjunger med Stevie. Han tycker min dotter varit så trevlig. Får han lov att bjuda hela familjen på konserten? VIP-platser längst fram. Och om vi orkar – så får vi gärna träffa Stevie själv över en öl efteråt?

Det är ju sånt som bara händer på film, men det här var på riktigt och nu har jag sagt skål till Stevie W och dessutom omvärderat hela min musikaliska filosofi. Uppenbart finns det fler än tre ackord i the sunshine of my life.

***

På väg hem från Rivieran stannade vi vid Gardasjön. I den lilla staden Riva del Garda som hade allt utom bredband. Dit åker jag gärna igen. Men utan mina underbara tonårsdöttrar.

***

Som många kanske vet samarbetar jag med föredragshållaren, konsulten, strategen och livskonstnären Christer Olsson. Efter att ha hjälpt Christer med böcker som tillsammans som sålt långt över all förväntan har vi nu gått in i ett nytt spännande digitalt projekt; ”Mer Christer Olsson”. Nya tankefigurer var 14:e dag, serverade med Christers sunda förnuft som gemensam röd tråd. Besökwww.christerolsson.se om du vill veta mer.

***

Och så är det ju snart val. I år har jag en alldeles extra viktig uppgift i valstaben för FP i Göteborg. Väldigt roligt, av naturliga skäl kan jag inte berätta så mycket – men jag ser fram mot den 14 september. Då kommer resultatet av våra ansträngningar att vara på allas läppar och om det går som vi tror har vi sedan ett nytt styre på Gustav Adolfs Torg.

I Rosenbad? Mitt stora huvudbry delar jag med den tänkande majoriteten av svenska folket: Hur ska vi se till att De Räddas Parti får så lite inflytande som möjligt? Min dotter har fått i skoluppgift att läsa ”Utvandrarna”. Undrar vad Moberg skulle tänkt idag.

***

Min byrå TRUTH, skickade in sitt bokslut för 2013 strax före sommaren. Vi visade lite vinst och det kändes bra. Samtidigt vill jag vara uppriktig (det är ju vår affärsidé), och säga att jag hade förväntat mig mer drag i siffrorna.

Den långa analysen av vårt resultat besparar jag dig i detta nyhetsbrev. Jag nöjer mig med att säga att jag inte ger mig utan fortsätter skruva på arbetsmodell och vision. En del i det arbetet blir en flytt, från lokalerna på Storgatan till 14:e våningen i Läppstiftet. Här ska vi göra verklighet av nästa steg i vår utveckling. Återkommer i detta viktiga ärende.

***

Och så har jag anmält mig till Göteborgsvarvet 2015. Skriver det här, så jag inte kan smita undan sedan.

***

En god vän fyllde 50 i år och ställde till med kalas på Mallorca. Han är bästis med hela svenska schlagereliten och jag gjorde mitt nästa för att glittra ikapp med de vackra gästerna. En man raggar lite försiktigt på min fru, som strax berättar att hon är i sällskap med sin man: Fredrik Jerlov. ”Nej,” säger mannen. ”Det är du inte, för honom känner jag. Och han är inte här.”

Min hustru insisterar dock på min närvaro och pekar i min riktning. Mannen kisar, koncentrerar sig och säger strax: ”Det var som fan!” Snart omfamnar jag en gammal klasskamrat från gymnasiet. Jag kände inte igen honom heller. Och vi var fortfarande lika snygga inuti.

***

Jag har tackat Ja till en plats i sponsorkommitten för det lokala hockeylaget. Första sammanträdet kretsade runt den eviga frågan om den rationella nyttan med sponsring. Efter många år i reklamvärlden är mitt svar självklart. Nyttan är stor. Kanske inte i Excelfilen som mäter exponeringar av varumärket för målgruppen – utan i det större perspektivet. Varje företag är en del i vårt samhälle och att ge lite tillbaka är en klok strategi, om än nyttan syns en bra bit bortom bokslutet.

***

Sa jag att jag ska springa Göteborgsvarvet? Hu!

***

Kanske har du hört någon av mina föreläsningar på temat ”Mina bästa misstag”? Jag pratar om, i första hand, reklam jag varit med om att göra som inte riktigt lett till väntat resultat och vad jag lärt mig av det. I höst återkommer jag med nya misstag, slutsatser och erfarenheter. Vill du boka ett föredrag – hör av dig med ett mail. fredrik@hellotruth.se

***

Till sist. Nästa vecka äter jag lunch med min vän Carlo Mandini som är chef på bland annat hotell Elite Plaza. Jag funderar på att ta på mig min kamelhårsulster igen. Undrar du varför, så berättar jag gärna än en gång vad som hände för några år sedan. Då var Robbie Williams på besök i stan. Självklart bodde han hos Carlo och lika självklart stod det ett gäng småtjejer utanför hotellentrén och väntade på en skymt av sin idol.

Jag och Carlo hade ätit lunch och han följde mig ut på trappan. Tjejerna utanför visste att Carlo var hotellchefen – men de undrade förstås vem den andre gubben kunde vara? För dagen var jag iförd Raybans, kamelhårsulster och värsta direktörslooken.

”Are you with Robbie?” frågade en av tjejerna hoppfullt. Något flög i mig, jag vände mig mot henne och log mitt elakaste managerleende: ”Of course – not!”

Då skrek de allihop… ”Iiiii!!! Han är managern!” Jag bara log och banade mig på rockstjärnevis fram genom de viftande armarna (men jag skrev i alla fall inga autografer). Sedan fortsatte jag gatan fram och upptäckte till min förvåning att 15-20 tjejer följde efter. ”Han ska nog träffa Robbie…” sa tjejerna på svenska till varandra. ”Vi följer efter.”

Så gick jag där längs Kungsgatan med ett gäng fjortisar i kölvattnet. Tänk om jag träffar nån jag känner?

Till sist kom jag fram till mitt kontor. Jag stannade – tjejerna stannade. Jag tog av mig solglasögonen. Läge för en dräpande replik. Men jag kom inte på någon. Istället flög det onda i mig igen och jag lutade mig mot porttelefonen och viskade högt så att flickorna skulle höra:

”Tell Robbie I´m on my way up!” Så gick jag in och stängde dörren bakom mig. Jag undrar hur länge tjejerna stod kvar utanför.

***

Tack för idag. Nu sticker jag ut och löptränar. Sedan ska jag hälla en spann kallt vatten över huvudet. Se upp så du inte blir utmanad.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *